Lyckan
..kom till oss den 4 oktober i form av vår lilla Ellen. Och vi är så otroligt kära i henne.
Det finns i princip ingen tid för sömn, mat eller vanliga vardagsbestyr för Gabriel och mig längre. Just nu handlar allt om att lära sig lilla frökens rutiner här hemma. Hon har visat sig ha en enorm aptit och vill helst vara nära oss mest hela tiden, så vad än vi gör får liksom hon följa med på också. Innan var jag lite orolig för den här delen. Att bli stressad av att inte hinna med allt "vanligt" i livet längre. Men jag njuter hittills bara av det. Njuter av att hon faktiskt måste få gå före allt annat och helt och hållet sätter tempot. För mig som är expert på att stressa upp mig för en massa onödiga grejer så är den här situationen så otroligt hälsosam. Hon tar ner mig och mina oftast tramsiga prestationskrav på jorden till en nivå av amning, sömn, närhet och blöjbyten.
Ellen, tack för att jag får vara din mamma. Vi älskar dig så mycket att det gör ont.