vidhanssida.blogg.se

Det finns en scen i Vänner när Phoebe är gravid och upplever säkert 5 olika slags känslor inom loppet av 30 sekunder. Den scenen tröstar mig för tillfället.

 

Vanligtvis har jag väldigt nära till mina känslor (på gott och ont), men nu måste det nog slagits nåt slags personligt rekord. Är så fruktansvärt känslig och kan tolka det mesta på helt knasiga vis.

 

Blickar betyder att jag ser knäpp ut. Minsta lilla förslag som ges tar jag som stark kritik och att jag är sämst. Och självklart är hela jag fel och förtjänar knappt att vistas bland människor. Ingen tycker om mig. Ingen vill umgås med just mig. 

 

Det fina i kråksången är att jag någonstans vet att allt det här bara är dumheter. När jag gråter för fjärde gången en kväll inför Gabriel får jag ofta pipa fram "Alltså, förlåt. Jag är inte ledsen, jag är bara gravid!" Känsligheten har en tydlig och naturlig orsak. Ändå är den så jobbig. För mig som kämpat för att ge känslorna lagom stor plats i förhållande till förnuftet under många år, så blir den här nya situationen utmattande. Jag orkar inte kämpa emot just nu. Istället försöker jag bara acceptera att det får vara såhär ett tag. Och skratta åt mig själv. 

 

Tårar kommer och jag är sämst. I nästa stund skrattar jag hejdlöst över något roligt- för att i nästa gråta igen. Men den här gången av glädje för hur lycklig jag ju egentligen är för allt i livet.

 

Ja, det är inte lätt att hänga med. Men en förstår mig i alla fall. Du och jag Phoebe.

 

Och lilla damen där inne är väldans värd lite tillfälligt känslomässigt kaos.