Kämpa emot känslan
Ofta kommer känslorna före logiken för mig. Långt före. Och i full styrka. Det kan vara till exempel att jag träffar på en vän som inte ser glad ut. Direkt kopplar jag detta till att nu har jag gjort något fel. Personen kanske är ledsen på mig? Eller arg? Eller irriterad? Eller bara less?
Ja, ni förstår nog att det inte blir så lyckat av att gå runt och tänka så. Det tar inte bara en massa tid och energi, utan framförallt är känslan oftast så otroligt fel. Andra människor ska väl ha rätt att få ha en dålig dag eller bara en sämre stund? Att gå runt och tänka att andras negativa känslor beror just mig blir istället bara destruktivt. Och faktiskt lite självcentrerat.
Så när känslor av denna sort kommer i mig, då vet jag att jag måste föra en tuff dialog med mig själv och upprepa allt det jag ju egentligen vet är logiskt i situationen. Det går ganska bra nuförtiden. Men ändå, de där dumma känslorna envisas med att nästan alltid komma först trots allt.
Typiskt bra att då veta att jag är mer än mina känslor. Betydligt starkare. Och faktiskt förmögen att kunna sätta dem på plats då och då.