Men mår inte du dåligt?
En ganska lurig grej som jag upptäckt de senaste åren är hur relationer kan förändras i takt med att ens eget mående förändras. Säkert finns det många exempel på hur man kan uppleva att man förlorar relationer kring sig i tuffare perioder. Och jag har varit med om motsatsen, när jag börjat må bättre. Kanske inte att relationer försvunnit, men många har helt klart förändrats.
Relationer jag gick in i för flera år sen och tydligt var "den som mår dåligt", "den som man lite får ta hand om", "den lite underlägsna". Och så plötsligt förändras massa saker i mig. Inte mår jag särskilt dåligt längre. Har ingen önskan om att bli omhändertagen och vill definitivt inte bli sedd eller bete mig som underlägsen. Plötsligt finns där en självkänsla.
De som fått komma mig nära från det att jag redan börjat må bättre har det aldrig blivit såhär med. Utan just de relationer som har en del år på nacken. Och jag tycker det är svårt. För vad kan jag göra? Gå tillbaka till att vara Anna som mår dåligt så att de vet vart de har mig? Tack, men nej tack. Så jag kör på med vetskapen om att vissa relationer kanske inte blir som förr. Vissa har så svårt att acceptera förändringen i mig. Men då går jag vidare.
Det pratas ibland om att när livet blir tufft, då visas vilka dina riktiga vänner är. Jag skulle vilja säga precis detsamma i den här situationen.
Jag upplevde lite samma sak när jag kom hem från första året på Dallas. Jag gjorde mitt livs personliga resa det året och blev självsäkrare än jag någonsin varit förut. Jag hade lärt mig att säga min åsikt och att ta för mig. Vissa av mina vänner från innan Dallas upplevde jag hade ganska svårt att hantera det. Men, det är ju bara så. Alla förändras, och vänner kommer och går, och, det är faktiskt inget fel med det.
Fortsätt vara och må som du mår idag! Jag tror på dig!