Första halvlek av sommaren
Mm, som ni ser har jag börjat slänga mig med fotbollstermer nuförtiden. Det är nog det konstigaste hittills den här sommaren: hur JAG tagit initiativ till att titta på alla matcher varje kväll nu under EM. Vad hände där?! Särskilt roligt fick Gabriel när han kom på mig att ensam titta på fotbollsmagasin på svtplay utan att det ens var matchdag. Nåväl, jag skyller på tillfällig förvirring av alla hormoner.
Vad har hänt annars då förutom för många timmar framför den där bollen som sparkats omkring?
Har jobbat mina sista dagar på fina Kahls. Mycket fattigare liv vad gäller fina människor och massa gott kaffe och choklad omkring mig, men kroppen har fått chans att komma ikapp nu. Istället pluggar jag två kurser på distans i sociologi. Oväntat kul och längtan i mig att få fortsätta min utbildning till studie-och yrkesvägledare är större än nånsin. Kanske inte riiiktigt lägger ner 8 timmar/dag på studierna (främst för att jag brukar somna sisådär två timmar mitt på dagen) men är tacksam att jag lärt mig vara effektiv i mitt plugg. Det blir nog så när det är annat i livet som tar mycket energi. Då får man lära sig plugga smart. Och det är jag verkligen tacksam för nu. Fullt ös nu fram till mitten av augusti!
Gabriel och jag har fått komma iväg på en liten minisemester. Vi åkte inte många mil bort, men kunde istället lyxa till det desto mer på plats och bo på ett gött hotell och passa på att gå ut på middagsdejter. Så fruktansvärt välbehövligt! Att bara få vara vi några dagar och inte behöva tänka på vare sig jobb eller fix i hemmet. Det blir också lättare när man kommer bort att få perspektiv på livet. Att faktiskt förstå vad som hänt - både de tuffa och helt fantastiskt fina sakerna. Är väldigt stolt över oss hur vi kämpat på och klarat oss igenom tuffa tider. Och så enormt tacksam när det också blir så tydligt hur Gud aldrig släppt taget om oss. Mäktigt att veta!
Annars är det mycket bebis, bebis och så ännu lite mer bebis i huvudet nu. Inte blev det bättre av att Gabriels bror och fästmö fick en helt underbar liten dotter bara för några veckor sen. Vilken lycka att få träffa henne och de nyblivna föräldrarna! Och så gick det uppför oss ännu mer att det ju faktiskt ligger en sådär liten krabat i min mage.
Nu är vi i vecka 34 och bebbelito väger över 2 kg och är mer än 40 cm. Och magen börjar bli stor. På riktigt. Gabriel får hjälpa mig upp ur soffan och ofta knyta mina skor. Min vikt ökar snabbare än nånsin och det känns faktiskt bra de flesta stunderna. Det går verkligen inte att ha kontroll över viktuppgången i den här situationen och det är nog det allra bästa för mig att få träna på. Så fort gamla tankemönster med vikt kommer upp i mig, så märker jag hur det hjälper att tänka på huvudpersonen i magen. Och så fort jag tänker på henne så försvinner faktiskt ångesten snabbt. Tankarna kring vikt blir extremt ointressanta i jämförelse. Heja alla gravidkilon och kroppen min!
Veckorna tickar på och förlossningen kryper allt närmare. Har börjat få sammandragningar så fort jag anstränger mig lite för mycket och påminns då om vad kroppen snart ska gå igenom. Jag intar därför gärna soffläge och sätter i mig (minst) ett kilo nektariner om dagen. Men jag mår oförskämt bra mitt i allt.
Så, nu kör vi andra halvlek.