En pågående resa
När Gabriel och jag träffades visste vi väldigt direkt vad vi kände och ville. Vi ville varandra för livet. Och alldeles nyss fick vi äntligen ta det där stora steget - lova att hålla fast vid varandra tills döden skiljer oss åt.
Men det vi till en början tillsammans inte kunde ana, var att vi längs vägen skulle komma att möta på tufft motstånd i form ångest, psykos, djup depression och självförakt.
Min man blev sjuk efter att vi bara fått några månader tillsammans. Ganska direkt blev vi alltså tvungna att försöka hantera livets mörkare sidor. Och ganska direkt fick jag lära mig hur svårt det är att stå vid någons sida som går ner i ett mörker, utan att man har makt att göra det ljust. Att försöka våga älska en person utan att veta om det kommer bli besvarat. Och hur lätt det är att tappa bort sig själv när all kraft läggs på att den man har kär ska få må bra.
Psykisk ohälsa finns överallt. Är du inte själv drabbad så känner du någon som är det. I den här bloggen vill jag försöka ge en ärlig bild av hur vår vardag med detta ser ut. En vardag fylld med både massa ljus och mörker samtidigt. Och framförallt fylld med hoppet att det mörka ska besegras!
Hej! Hittade din blogg idag och tycker du skriver jättebra om ämnet! Jag har en nära vän i en annan stad som är mycket sjuk i depression. Det är sååå tungt och jobbigt att veta att hon mår så extremt dåligt, och jag kan inget göra härifrån. Jag hoppas din fina man blir frisk från sin sjukdom! Psykisk ohälsa är verkligen hemskt för alla inblandade, men så bra att det pratas mer om det så att stigmatiseringen försvinner.