vidhanssida.blogg.se

Just nu är energin påväg att helt ta slut. Varje liten grej i vardagen blir som ett enormt berg att bestiga. Att laga mat, att äta, sova , umgås, svara i telefon eller bara tänka positivt kring mig själv. Samtidigt vet jag hur himla viktigt det är att i alla fall orka med några av dessa saker - annars kommer ju inte energin tillbaka.

 

Att leva nära någon med psykisk ohälsa kan ibland kännas klurigare att hantera än när jag var drabbad av det själv. Då styrdes min hälsa utifrån hur jag själv mådde, nu styrs mitt mående ganska mycket av hur någon annan mår. Det är svårare att hantera, för jag kan inte på något sätt styra hur han mår. Eller när hans sämre perioder ska komma och sluta. Ibland vore det dock skönt att ha makten att kunna planera in dessa utifrån tentascheman eller när jag stämt träff med fina vänner, men tyvärr så omöjligt. Och i och med att hans perioder innebär ganska dramatiska situationer med tvära kast och svängar, blir det enda rimliga för mig att "kastas med" i dem.

 

Samtidigt tror jag att det är viktigt att ens egna liv får kastas om så lite som möjligt varje gång. Att man har något slags försvar att sätta in i de tuffare perioderna. För mig innebär det att tillåta mig själv till mycket vila i vardagen. Det är ok att hoppa över en föreläsning ibland eller låta bli att ha en totalstädad lägenhet. Det innebär också att försöka träffa vänner i den mån det går och ge mig själv tillåtelse att inte vara världens roligaste person. Och slutligen alla dessa rutiner! Att komma ut, göra mig iordning varje dag, försöka äta, gå till universitetet även om jag bara orkar vara där någon halvtimme. Allt det där vardagliga om än i mindre omfattning än annars.

 

Så idag finns bara en sak att göra. Kämpa emot energilösheten för att göra mitt försvar ännu starkare.