Och så en dröm.
Igår frågade jag Gabriel om han skulle vilja följa med mig till Hawaii. I två månader. Med det enda syftet att vila. (Han sa för övrigt ja) Vi drömde oss bort om hur vi skulle bo och hur det enda vi skulle göra var att sitta vid havet och läsa varsin bok.
Ok, Hawaii i två månader är kanske lite extremt. Men det finns ändå en verklig längtan bakom den drömmen. Att få kliva av vägen en stund.
Får väldigt ofta rådet att vila och det är jag tacksam för! Men problemet är att verklig vila inte är realistisk just nu. Verklig vila hinner man inte komma in i under en kväll eller en dag. Verklig vila kräver tid. Och den tiden är svår att ge sig själv när man är medveten om allt man behöver göra för att hålla ihop alla delar i livet.
Jag kämpar helt enkelt emot behovet av vilan. Försöker klara en dag i taget. Vilar istället ytligt, det vill säga -vilar den mängd som krävs för att bara klara av nästa dag.
Men jag drömmer om något helt annat. Om att få slippa vara stark. Slippa orka hålla ihop och bara få släppa taget. Få ta med mig min man och åka bort nånstans. Inte för att hitta på en massa saker, utan bara för att få återhämta mig. Återhämta mig till den grad att jag får energi till mer saker än bara att hålla ihop. Få energi över till att orka ha roligt.
En återhämtningsresa helt enkelt. Till nånstans med vacker natur. Det är min dröm.
Tänker på dej och ber för dej - för ny kraft och styrka idag <3 Kram! Evelina