En dag till..
Usch, vilken dag. Ingen energi, ingen motivation och istället har jag varit..ja, ledsen. Är så innerligt less på att min man är på sjukhus, att bara kunna ses ett par timmar om dagen och då inte i den mysigaste miljön direkt. Jag är såklart hur tacksam som helst att han får den hjälp han behöver och vill absolut inte att han ska komma hem en enda dag för tidigt. Men en annan (och mer egoistisk) sida i mig vill bara få ta med honom hem nu. Under tuffa tider vill man ju ha sin bästa vän vid ens sida för att få tröst. Och att det är just han, min bästa vän genom livet, som tvingas vara borta gör det så svårt.
Lättkänslig, osocial och nedstämd. Det var den torsdagens känslor det. Men nu har i alla fall en dag till gått. En dag till tills min bästa kan komma hem.
