Kontrasternas år (1)
2015, vilket år det blev. Fullt av både livets vackra och mörka.
I januari tog vi beslutet. Beslutet att nu kör vi bara. Nu gifter vi oss. Det var en sån befriande stund för på samma gång släppte vi alla slags krav på hur ett bröllop "ska vara" och sa till varandra att nu gör vi det efter vår förmåga. Vi hade sjukdom att kämpa med och inte världens fetaste plånbok. Men oavsett hur mycket vi orkade/hade råd med så ville vi köra. Vi längtade så efter äktenskapet. Så i februari, på min födelsedag, tog jag ett viktigt symboliskt steg. Klänningen beställdes!
Våren kretsade sedan mycket kring Gabriels sjukdom. Kämpa för en rätt diagnos och rätt mediciner. Det var tungt för oss båda i perioder. Samtidigt så gick det bra för mig i plugget och började även jobba så smått på ett fint äldreboende i stan. I efterhand så tror jag nog att jag växte mycket som person i allt detta. Att känna att jag kunde klara av att genomföra många saker trots allt tufft runt omkring.
Under sommaren var planen att jag skulle jobba, jobba och åter jobba. Men efter en månad gick jag och fick körtelfeber och blev däckad ett bra tag framöver. Jag förlorade min lägenhet som vi tänkt bo i framöver. Fick panik. Bad många böner. Och ca ett dygn senare fick vi förstahandskontrakt till en ännu finare lägenhet på Haga. Och här trivs vi hur bra som helst, i vår lite märkliga men såå mysiga lägga.
Under sommaren gick också närstående till oss bort. Egentligen närstående till Gabriel, men som också kommit mig nära. Mäktigt att få uppleva hur saknad kan göra så ont, men samtidigt visa på kärleken så mycket.
Kidnappningar har jag också varit med om minsann. Två närmare bestämt. Först en här i Umeå med lite nya fina vänner jag fått träffa häruppe..
och sedan nere i Göteborg då det istället blev ett kärt återseende av några "äldre" vänner.
