Jag mår bra, tack.
Det svaret var det ett tag sedan jag kunde ge och vara helt ärlig. Oftast har svaret blivit att det "är ok", men inte ens det har alltid känts ärligt nog.
Men igår när jag vaknade var det bara som att känslan kom över mig - jag mår bra! Faktiskt bättre än på länge. Och insikten av det gjorde gjorde att jag fick tårar i ögonen. Jag mår bra.
Självklart kommer måendet gå upp och ner framöver för mig som för alla andra, men det är ändå nåt som hänt. Jag behöver inte gå runt och vara orolig för G. Behöver heller inte sakna honom på sjukhuset. Från den dagen han fick komma hem har det varit som att jag fick bli lite mer hel igen. Innan har det handlat om att ta sig igenom dagar, men nu när livet är som det ska igen - ja, då kommer återhämtningen.
Så jag mår bra idag. Tack Gud för det.